så var flytten med lisa avklarad! började även skolan igår, och har haft så fullt upp att jag är helt slut nu! packade ner allt jag hade i stallet i lördags, och det tog sin lilla tid. när A. kom på söndag för att hjälpa till med lastningen kollade hon bara på min hög med packning och sa: "du skämtar med mig". ja, jag har en del grejer, men långt ifrån allt jag behöver/vill ha.

lastningen gick jätte bra! tog en stund, men det var mest för att jag ville att lisa skulle ta det lugnt, och inte vara rädd. visst, vi var 4 pers som hjälpets åt, och vi andvände lina och ett spö, men, och det är ett stort men, vi använde inte dom för att tvinga på lisa, utan som styrningar och en mjuk drivning framåt. önskar verkligen att jag hade ett eget släp, utan mellanvägg! det är när man ska flytta mellanväggen som hon tycker att det verkligen är hemskt!  det gillar hon inte alls.

allt gick bra under bilfärden, och avstigningen gick snabbt! gick lite med med henne på gården och tog sen in henne i stallet för att ta av benskydden. hon va lite tveksam mot stallet, men bestämde sig för att följa med matte ändå. även ihopsläppet med wilma(den andra hästen) gick bra, men vi fick ta in dom efter en stund då wilma stressade upp sig nåt extremt! hon sprang som en galning längs kanten på hagen, så vi valde å ta in dom i stället.

va ute i stallet igår och hade inne lisa i manegen, och jösses va speglarna var farliga!! kanske inte hade vart så konstigt om hon aldrig sett speglar förut, men eftersom vi brukade rida regelbundet i en manege med speglar i förra stallet, så tycker jag att efter 20 min så borde hon fatta att sådana inte är så farliga, men icke. blåste upp sig som en balong varje gång vi kom i närheten av dom. får göra ett nytt försök imorgon igen. idag var jag tvungen att åka hem efter skolan, så dom i stallet får mocka. mycket bra att man kan köpa till den tjänsten när man ska upp kl 4 nästa morgon, och skulle vart hemma 23:30 på kvällen innan om man skulle hinna med stallet. ska fixa lite bilder på lisa i nya stallet så ska ni få se va fint det är! givetvis är det extra fint nu när lisa står där!

när jag kom idag så hade lisa tappat en sko fram. igen. suck, pust och stön. för ca 5 veckor sedan lyckades hon tappa 3 skor på bara en vecka! och det tar några dagar att få tid hos min hovslagare, så hon hann ju gå ett tag med första hoven där skon trillade av. ingen katastrof, men hon ömmade lite

jag är ganska övertygad om att barfota är det alternativet som är absolut bäst för 99% av alla hästar och jag var helt övertygad om att lisa skulle gå barfota när ja skaffade henne. så skorna kastades av ca 1 månad efter att hon kom, och sen dess har jag haft ett levande "hov-helvete". lisa har vart småhalt, ömmat, vart jätte halt osv... från slutet av december till slutet av mars lyckades vi med 3 hovbölder på 3 olikahovar!! lägger upp en bild på hennes ena, som var på en bakhov. hovslagaren som öppnade var helt i chocktillstånd, då hon under sina 30 år som hovslagare ALDRIG hade sett en så stor hovböld! hovbölden hade drenerat sig själv innan hon kom och öppnade upp. hade en distriktsvetrinär ute samma dag som hon blev halt, totalt blockhalt! har aldrig sett en häst vara så halt som hon var då! var den första hovbölden, och jag hade aldrig varit med om en sådan innan, så jag kände inte igen symptonen. det gjorde inte vetrinären heller... att hon blev blockhalt över natten, hade feber, hoven var varm, och hon reagerade på visitertång var enligt honom tecken på att hon hade ont av att gå barfota, och han satte som behandlig/åtgärd att hon skulle skos. han tyckte dessutom att jag skulle visa upp henne i trav ute på grusgången utanför stallet för att han skulle visa att hon hade ont utan skor. visa upp henne i trav??! hon var blockhalt!! givetvis sa jag nej, och ringde senare till hovslagare för att få ett annat utlåtande. snacka om tur att jag gjorde det!!

jag har hela tiden haft hovvårdare som verkar hennes hovar åt mig, så jag har inte gjort det själv om någon undrar.

men tillslut gav jag upp, efter flera månaders kämpande satte jag på skor, och saker och ting har sakta blivit bättre. jag fick inse att barfota inte passade mig och lisa just nu. kollade på boots och så, men det skulle hon inte kunna ha i våra leriga hagar hemma, så det var inget bra alternativ för oss. provade även hippogripp och var mycket nöjd med reultatet, men då den närmsta hovslagare som kunde sko ordentligt med dom bor va 20 mil bort så var inte det riktigt hållbart heller. så det blev traditionella järnskor och nu har jag alla dessa problem som är kopplade till dessa dumma saker! bilden är på hoven efter den är uppverkad. det är bara hovväggen som är kvar runt, översta lagret sula och stråle trillade av när hovslagaren började skära i sulan med kniven....

jag har ju "bara" min lisa, och jag har henne just nu uppstallad i ett "kollektiv", där alla hjälps åt med allt. jag skall nu på söndag flytta henne till ett lite finare stall med egen manege och där jag slipper in- och utsläpp och alla matningar. om jag får på mitt monster till häst på transporten vill säga...

men jag tänker på alla som har egen gård med flera hästar, som har utsikt över hagarna från vardagsrummet, eller liknande. förstår dom hur lyckosamma dom är? jag hade dödat för att ha det så! visst med allt det underbara så kommer det en väldans massa mer jobb, men ändå! tänk att ha råd, plats och tid för flera hästar! som ni kanske förstår så är jag ruskigt avundsjuk på alla som föds in i en sådan värld. att ha sprungit i stallet så länge som man kunnat springa, att ha en egen ponny som heter ronja (vanligaste ponnynamnet läste jag i en tidning för ett tag sedan) och att ha en familj med samma intresse som en själv! det hade vart nåt det!

visst det kanske kommer en massa press på en om att man måste gilla hästar om man föds in i en sådan familj, så det är ju inget drömläge om man avskyr allt som har med hästar att göra, eller om man föds jätte allergisk.

en av mina största drömmar är att skaffa mig en egen stor hästgård, där jag kan ha en stor riktigt bra lösdrift för hästar som ingen vill ha. misshandlade hästar, travare som inte kan prestera eller hästar som av någon annan anledning ingen vill ha. sådana hästar som inte hade behövt slaktas egentligen, men som ofta slaktas för ingen orkar bry sig.

men en så länge så har jag väldigt längt tills jag är där. så än så länge så nöjer jag mig med en häst som behöver mig!

att ha en egen häst är nog bland det största och bästa som har hänt mig. pojkvännen toppar fortfarande den listan, men lisa kommer inte långt efter. att se sin älskade lyfta huvudet med spetasde öron är man kommer in i hagen och ropar på henne är en helt obeskrivlig känsla! sen att hon inte jämt, nästan aldrig, kommer i full galopp är inte lika viktigt. men bara det att hon känner igen mig, hon vet att det är hennes människa som är på väg ut i hagen, är underbart!

ett av mina finaste minnen med lisa är från i våras när hon gick kvar i vinterhagen med bara 2 andra hästar. jag hade redan ridit och pysslat med henne för dagen och släppt ut henne igen, men skulle ut och lägga ut lite eftermiddags mat till hästarna och bara säga hejdå till lisa innan jag gick. när kommit ut i hagen så ropade jag på henne som vanligt, och till min förvånging så lyfter hon på huvudet och verkligen skriker till svar och därefter sätter hon full racergalopp mot mig. den ena hästen som hon gick ihop med var med på noterna och satte jätte fart hon med. men den andra hästen hamnade mellan mig och lisa, så när lisa hade ca 10 m kvar till mig tvärnitar hon, slänger sig bakom den andra hästen,  tar ny sats och kastar sig fram mot mig, och tvärnitar igen ca 1 m framför mig, och lägger lugnt sitt huvud i min famn. gissa om jag var lite skakis efter den uppvisningen, men lyckoruset som kom efter va helt fantastiskt!! min underbara, finaste, alldeles egna lilla häst!!

anledningen till att jag kom och tänka på detta var att lisa va så himla mysig i dag innan och efter ridingen. att hon var jätte pigg, och att alla hjälper vid framridningen ute idag betydde galopp enligt henne behöver vi inte lägga ner så mycket engeri på att skriva om. inte heller att dressyren i paddocken inte heller satt som jag ville, men det tar vi en annan dag.

troligen kommer A. att ha kvar lisa ändå! hon fick äntligen en lägenhet nu, så hon kommer inte ha fullt lika långt att köra ut till sjövik, i lerum. YES, är det ända jag har att säga om detta. men hoppas nu bara inte att hon kommer att tycka att allt blir för dyrt, för då är det ju lisa som får sorteras bort. usch, hemska tanke!

lånade mammas kamera idag, eftersom min egna blev tjuvad förra måndagen, och fotade lite i stallet! fick panik av tanken att jag inte hade några bilder på lisa. nej, jag är inte sjuk i huvudet, och ja, jag är lite insnöad på hästar.

tyvärr så kan jag inte ha kvar min underbaramedryttare A. när lisa nu ska flytta, men att det ska vara så himla svårt att hitta en duktig och seriös person som vill rida och sköta min häst några dagar i veckan! eftersom jag begär vi ska dela på vissa kostnader så är det väl många som anser att jag är en blodsugande ragata som vill lura alla stackars fattiga medryttare på pengar, men så är ju inte fallet!! jag anser bara att om en person får ha min häst som sin egna häst halva veckan så får man betala för en halv häst. smakar det, så kostar det helt enkelt.

jag tycker faktiskt att jag är en väldigt snäll hästägare som erbjuder medryttarna väldigt mycket. bla möjlighet att träna för tränare och utvecklas mycket som ryttare själv, valfrihet med hur dom vill lägga upp sin ridning, givetvis så lägger man upp ett ridschema tillsammans så hästen inte behöver gå dresyr i manegen 5 dagar i rad eller dylikt men jag ger dom ändå väldigt mycket frihet. jag ger helt enkelt medryttaren möjligheten att så nära som möjligt ha en egen häst.

är det för mycket begärt att medryttaren/halvfodervärden, eller vad man nu vill kalla det för, ska betala en del av stallhyra, foder, strö och hovslagare? det är ju sånt hästen behöver för att man ska kunna ha den! försäkringen betalar jag själv.

har läst runt lite på olika forum och upptäckt att vissa har den åsikten att om dom behöver mocka och göra i ordning mat så gör man ett jobb och skall då slippa betala eller ännu hellre bli betalad för det. jaså? vart kan man hämta ut dom pengarna?? för jag jobbar ju tydligen som f*n enligt dessa personer. eller är det så att en häst behöver viss omvårdnad, och vill man rida så måste man även sköta hästen? är det kanske inte så att de flesta hästarna inte står färdigsadlade som på ridskolan? och efter man har ridit så kommer det inte någon och tar över hästen? jag har ju verkligen blivit grundlurad om verkligehet är sådär! här har jag mockat, släpat mat och pysslat med min häst för att den ska må bra, och så får jag veta nu att man kan förvänta sig att skiten försvinner av sig själv, maten flyger till sin plats i rätta doser och det finns hästar som är självborstande och färdigsadlade!! snacka om att lisa var en nitlott! nu förstår jag äntligen varför ingen vill rida min gammalmodiga ät- och bajsmaskin.

skämt å sido, jag blir bara väldigt trött på hur folk förväntar sig en massa, men inte är beredda på att betala för det. bara för att jag är hästägare så har jag inte råd att sponsra andras ridintresse. men  kanske borde man inte bli hästägare om man inte badar i pengar... för nu när jag ska börja plugga och leva på csn så är pengabad det sista som kommer att hända mig! och inte ska jag väl behöva sälja min älskade lilla lisa för att jag nu i 2 år kommer ha det knapert?! jag tycker inte det i alla fall.

hade jag inte haft en häst hade jag varit beredd att betala 1500 kr/månad för att ha en häst 3dagar/veckan. men det kanske bara är jag, som fortfarande föredrar den gamla modellen av häst, den som fortfarande behöver vård, pyssel, omtanke och i sista hand ridning.

igår red jag lektion för min tränare, och det gick skit. så dåligt som det gick igår har jag nog aldrig varit med om innan! men eftersom det har gått så himla bra dom senaste veckorna så visste jag att det förr ellet senare skulle komma en lektion som inte skulle gå fullt lika bra, men så här kast?! eftersom jag haft en hel del annat förra veckan så har annie haft lisa dom flesta dagarna så det blev ingen ridning på en hel vecka.

så jag satt upp, stel och lite ovan, i nya ännu stelare ridbyxor och var lite(väldigt) sen så jag hann rida fram i ca 3 minuter innan tränaren kom . ärligt talat, kan det sluta i nåt annat än katastrof?? svart är: NEJ!

lisa var, om än möjligt, stelare än vad jag var. inte så konstigt med den lilla framridningen, men vi tog det väldigt lugnt  början och jobbade igenom henne ordentligt i skritten innan vi gjorde något annat, men lisa behöver alltid en ordentlig galopp för att slappna av och kunna bli mjuk och rörlig. alltså hade jag en häst med stl 155 i täcken och som är av den grövre halvblodstypen, som inte alls ville bli en banan på volten, eller sätta under sig, hon ville inte ens göra en skänkelvikning. jippie!

 men skam den som ger sig! vi tog det väldigt lugnt och krävde inte allt för mycket av henne. så i slutet och lektionen, när vi hade galopperat ordentligt så började hon slappna av och bli sitt vanliga härliga jag. tills vi skulle ta vänstergalopp... vänster är hennes "svåra" galopp, och igår var verkligen ett prakt exempel på detta.

dock var våra duster igår utan undantag mitt fel, då jag sitter och samlar och samlar tills hon blir skit sur och hoppar rakt upp i luften. givetvis gör jag inte detta med flit utan det är ett av mina problem som jag jobbar med.. jag samlar in bakbenen under mig men släpper inte fram framdelen någonting. inte ett helt lyckat koncept. så sista stunden på lektionen gick åt helt åt att jag skulle rida framåt även med min överdel, och på sätt släppa fram lisa. inte helt lätt, men oj va kul det är att rida när man ser hur bra allt blir när jag gör rätt!! så av en timmes dressyrlektion är gick det nog bra i sammanlagt 15 min. kanske inte så illa trots allt, med tanske på våra förutsättningar igår...

var idag i stallet och tränade NH med damen. det lilla jag kan iaf.. men hur jag en kämpar så lunkar hon runt och ser sömning ut! när man rider så är det alltid spetsade öron och full fart, men när jag sätter på repgrimman blir hon helt annan. väldigt  avslappnad, så jag ska väl inte gnälla men allt jag kan, kan hon vid det här laget. inte ens när jag vill busa med henne och släpper henne lös för att vi ska löslongera och bara bralla lite så kommer hon igång. förr kunnde hon springa som en galning, bocka och leva rullan! men nu bara följer hon mig utan att ens vippa på öronen. skickar jag iväg henne från mig visar hon lite missnöje men går iväg, och låter jag henne komma tillbaka så sluter hon lydigt upp. detta kanske låter som en dröm, men det är det inte. känns mer som att hon gör allt detta för att hon vet att det är så här hon ska göra. lite "om jag gör så här så blir matte nöjd, å så får jag komma in sen igen".

vissa dagar som jag tränar sånt här så sluter hon inte ens upp utan bara stannar och tittar på mig och ser ut att undra "vad är det den där lilla bleka saken vill mig?" är ju aldrig nåt problem att gå fram till henne i det läget, och man det och sen går, så följer hon oftast med.

måste helt enkelt hitta lite nya övningar att lära mig som jag kan testa på lisa sen. eller försöka få tag i en vettig tränare igen! men är ju så himla svårt att få tider hos dom som är nåt att ha! eftersom NH verkligen växer så blir ju efterfrågan på sånna tränare enorm, å det finns ju säkert tränare som är mindre seriösa därav. är glad att jag lyckats hitta en bra dressyrtränare i alla fall! där finns det ju en hel del mindre bra tränare tyvärr, men nu har jag äntligen hittat en som jag och lisa trivs med! så jag får väl vara glad för det lilla :)

tyvärr har jag haft en väldigt massa trubbel hemma, min pojkvän har blivit misshandlad i vår lägenhet och idioterna som gjorde det snodde med sig en väldans massa grejer, bla datorn där alla mina hästbilder ligger.... men som tur är så är pojkvännen inte så illa skadad och våra katter mår bra, och det är ju huvudsaken.

min underbara medryttare A. tar hand om lisa nu i några dagar med, tills jag får rätsida på saker och ting. men tänkte att jag kunde skriva lite om min förra häst, hon som gjorde att jag i några sekunder tänkte att jag inte ville ha ett sto igen... men jag insåg ganska snabbt igen att jag är en "stomänniska" rätt igenom, och det kommer det nog aldrig att bli någon ändring på.

min förra dam är ett varmblodssto född 99 och heter Grands Isabell. hon är 157 cm hög och väldigt tunn i kroppsbyggnaden. hon var den första hästen jag kollade på när jag skulle köpa min första häst. inte så bra att bara köpa den första bästa, men jag var ung och dum.. gjorde det klassika missaget när en ung tjej inte har så mycket pengar så hon köper ett varmblod som har alldeles för mycket nerver fär att bli en bra förstahäst. jajamen. isabell hade nerver. nerver utan dess like dessutom. jag har sommarjobbat i ett travstall när jag var yngre så jag trodde jag hade ett humm om hur varmblod va i psyket, men icke..

men även om isabell var extremt jobbig och jag tillslut fick sälja henne för att vi inte klickade på det sättet som jag ville, så lärde jag mig enormt mycket. och jag lärde mig allt den hårda vägen!! det var med isabell som jag upptäckte horsemanshipe, då jag fick börja leta alternativ till dom kunskaperna jag redan hade. och det är jag verkligen glad över! helt plötsligt började jag förstå hästar på ett sätt jag inte gjort innan, och lärt mig så mycket om hästhantering som jag inte hade en aning om innan. tyvärr räckte inte mina kunskaper till och jag fick erkänna mig besegrad och sälja henne vidare till en kvinna som var mer erfaren än mig. nu är hon tyvärr såld en gång till, till en familj där tydligen dottern i familjen ska ha henne. om någon som vet vart hon är skulle läsa detta så vill jag gärna veta hur hon har det!! saknar henne trots allt..

hittade en hemsk bild på isabell på min mammas datorn som är tagen ca 3 månader innan hon såldes. på bilden är hon inte rycktad och ser ut som en vanvårdad stackars kracke.. men jag fick henne inte att gå upp i vikt!! när bilden tog så gick isabell på 18 kg ensilage, 2 kg hippo groov med extra protein och betfor... det kan man inte ens inte tro....