Lisa är mist halv vildhäst tror jag. Utan minsta tvekan. Red henne i går, och skrittade fram i ca tio minuter och skulle sen trava lite tänkte jag. Jo men visst... När jag la till skänklarna, mycket mjuk, så for Lisa i väg en skjuten ur en kanon! Bockningar, galopp stegringar, you name it... Till slut fick jag sitta av och ta av henne sadel och träns och bara släppa henne. Att jag dunsade runt på ryggen på henne gjorde nog mer skada en nytta tänkte jag. Och herregud va hon sprang när jag släppte henne. Samma rodeo som när jag satt på fast 10 ggr värre. När hon flögit runt i några minuter kom hon hon in i full galopp, tvärnitade bredvid mig och sänkte huvudet. Hon såg verkligen ut att tänka "Så. Nu är jag klar." Efter detta va hon lugn och beskedlig, tog bara några gjädje skutt då och då när jag pomenerade runt med henne i manegen.

Idag promenerade vi ut. Blev inte en så lång promenad, men bättre än ingenting och var skönt att slippa manegen! 

Något som jag verkligen saknar i detta stallet är lingan som fanns vid gamla stallet. En alldeles lagom lång ridslinga som är grusad och helt perfekt på alla sätt och vis! Efter A's "olycka" har jag inte velat rida ut själv, för jag vill inte riskera något med de jätte djupa dikena som finns över allt runt om här. Har i stället valt att promenera med henne, och rida ut när det finns sällskap. Och jag HATAR att inte kunna rida ut själv!!! Fy fan!! Jag har alltid ansett att kan man inte rida ut själv på sin egna häst så är det något fel, och man borde kanske inte ha häst?! Och nu sitter jag här själv... Om jag ändå hade varit lite tuffare från sadeln! Från marken är jag självsäker och come what may, men dessa hemska diken har krossat mitt självförtroende totalt! Måste ta tag i detta... Är det någon som har tips på hur man blir tuffare??