Om det nu finns någon som skulle vara intresserad efter att läst denna bloggen, så söker jag medryttare :D Jag har ju M, men jag måste få in lite pengar... Min ekonomi förblöder, och jag håller på att stressa sönder mi och mår mer än skit över det. Hatar att inte ha ekonomin under kontroll!! Man mår verkligen skit av att känna att pengarna inte räcker! Varför finns det inte en rik man där ute som vill gifta sig med mig, NU!

Är du en rik karl som vill ifta dig eller en "vanlig" person som skulle vilja rida mitt yrväder? Lämna en kommentar med din mejl så hör jag av mig!

Men vem vill inte vara medryttare till denna vackra dam??

Och Malin, jätte kul att du skrev en kommentar! Minns mina gamla favoriter fån ridskolan också, Goliat, Tjabo och ett jätte fint fuxsto som jag tror hette Charlotte , och tyvärr finns inte någon av dem kvar i livet :(

Goliat (vallack, grå flugskimmel, D ponny tror jag) var så lugn och trygg (knappt vid liv enlidt pappa som stog bredvid och tittade på mina ridlektioner), Tjabo (vallack, brun) även han väldigt trygg och en av de första stora hästarna jag red. Charlotte var en underbart sto som bara stod på ridskolan ett kort tag då hon var ganska gammal redan då, 21 år när hon kom. Ett härligt och personligt sto, som älskade hoppning och egentligen var lite för pigg för mig, men var alltid så snäll när jag red henne. Min ridlärare sa att vi passade bra ihop :D Charlotte var ganska lång i kroppen och faktiskt ganska lik Lisa, både till kropp och själ. Kanske därför jag älskar Lisa så mycket?

Men tänk ändå vilka fina gåvor jag har fått av dessa hästar! Eller fått och fått, men det som de har lärt mig gör nu att jag  älskar hästar och kan ta hand om min Lisa efter bästa förmåga.

Hörde en gång att det alltid krävs ett antal hästar innnan man lär sig. Och tyvärr är det nog så...

Bilden är på Lisa i sin repgrimma ute på en av våra promenader i vintersolen :) Inte ens ryktad för att vi skulle hinna ut :D Ser hon dock inte livrädd ut?? Kolla på ögat, hon ser ju skräckslagen ut :P

M hade Lisa själv igår, och red ut ihop med L och Greger. Att hon va tittig och stissig kan jag förstå, då jag bara promenerad lite med henne kortare sträckor det senaste. Men att hon blev jätte rädd för en lastbil är ändå konstigt... Lisa är helt trafiksäker, har blivit omkörd av bla brandbilar på småvägar och ridit bredvid den stora vägen vid gamla stallet (tre-filig åt båda håll), och hon har inte reagerat alls. Däremot hus med mycket saker i trädgården har alltid varit JÄTTE läskigt!! Men när hon har stått länge så kan de mest spännande sakerna hända....

Tack för era kommentarer också! Jätte kul!

Hoppas inte du fick för ont av din rid-/flygtur Pernilla! Är glad att Lisa ändå har några år på nacken, för om hon har sån här energi nu, hur va hon inte när hon var unghäst?! Beundrar verkligen er som klarar av unghästar!! Och Mattias tyckte inte att det var kul... Mest bara pungkross verkar det som ;) Han tyckte att det va alldeles för ryckigt, och Lisa rör ju ryggen väldigt mycket. Han kunde inte alls förstå hur någon vill göra detta nästan varje dag i hela sitt liv. Men man behöver bara vänja sig ;)

Vi har ju haft en del tjöt om silaget i stallet, och idag öppnades en dyngsur bal. Som en häst skall äta av.

Hur faaaan tänker ägaren?? En silagebal på ca 500 - 600 kg till EN häst?? Även om balen va kruttorr så hade man inte kunnat ha en bal till en häst och speciellt inte när det knappt är kall ute. Här i Skara är det i skrivande stund 0.8 grader varmt ute. Det värsta är ju inte att bara stackars Wilma ska äta skiten, utan det kommer ju även komma ut i hagen så att våra hästar kan få i sig av det. Blir Lisa sjuk av det dåliga silaget vet jag inte vad jag gör med M, Wilmas ägare....

Trodde aldrig att det skulle hända, men Mattias har suttit på Lisa. Han blev ledd ett varv runt manegen utan att ramla av eller få panik. Jag är jätte stolt!

Innan denna stora debut red jag Lisa igår, och det gick kanon! Hon var jätte duktig och kändes väldigt fräsh trots dålig kondition. Visst orkar hon inte så länge, men det gör inte jag heller just nu, så det passar utmärkt! Har lite träninsverk på insidan låren och det känns helt underbart! Red totalt i 30 min igår, och då va det 10 min skrittuppvärming och 10 min avskrittning, och med enkel matte kan man ju konstatera att jag travade och galopperade i 10 min i mitten :) galoppen blev väl max 2 - 3 min. Vill vara försiktig, även om hon kändes jätte fin så är det dumt att gå för fort fram.

Imorgon ska M ha henne själv för första gången på  ca 6 mån. Håller tummarna för att det går bra!!

Har ju inte uppdaterat om vad som hänt under helgen... Longerade i fredags. Tänkte att jag skulle få ur henne den värsta energin innan jag begav mig upp på ryggen på henne denna gång! L och K satt på läktaren och kollade på S som red Glassen, så jag hade åskådare när jag skulle få min lilla bångstyriga vildhäst att gå fint. Som tur var så var hon inte lika galen som förra fredagen,för jag hade ju inte någon möjlighet att släppa henne nu när vi var två hästar i manegen.

Jag sätter igång henne försiktigt på volten, och L och k säger med en gång: "Malin, det är definitivt någonting bak, men är svårt att se om det är en hälta eller stelhelt". Jag som vet hur Lisa funkar, och är mer van vid att se hennes rörelsemönster vet att hon är stel som en planka i hela kroppen när hon stått i 5 dagar, så jag menar på att hon måste få värma upp ordentligt då hon ofta ser väldigt knackig ut innan hela maskineriet är varmt.

Efter antalet bockningar, allmäna glädjeskutt och mycket mer galopp än vad matte bad om så börjar Lisa röra sig som en normal häst igen som tur är! L och K sa att hon såg mycket bättre ut också, så jag fick bekräftat att det inte bara var jag som "inte såg för jag ville inte se". Känns väldigt skönt att några oberoende parter har sätt henne och tycker att hon såg okej ut.

Idag var A med i stallet och red. Väldigt bra för mig att bara få sitta på läktaren och helt fullt bara kan koncentrera mig på att bara titta på Lisa och hennes rörelser. Sen går ju Lisa alltid så bra och lugnt för A, så att jämföra det med när jag rider är ju inte direkt till min fördel... Men jag såg ingen hälta och A kände inget. Hon red barbacka och då känner man ju verkligen alla rörelser ordentligt! A red i alla gångarter och man såg på Lisa att hon tyckte det var jobbigt, men samtidigt så älskar hon att arbeta! Aldrig en sur min utan hon kämpar på med glatt humör! Min fina lilla ängel! Och imorgon är det min tur att svinga mig upp på ryggen på henne. Ska bli spännande att se hur det går....

Min lilla söta blogg växer så det knakar! Jag startade ju denna för att få skriva av mig alla tankar jag har runt hästägandet och om någon skulle läsa det så är det ju kul!

Så tack till alla er!

Har nu för första gången haft över 100 besökare på en månad, vilket jag vet är jätte lite, men jag är i alla fall stolt! Och jätte glad!

Men snälla lägg in en kommentar någon gång, så jag vet vem du är som läser, håller du med mig i mina åsikter eller gör du inte alls det?

Kram på er!

Fler bilder från julaftonsmorgon på min älskade pålla! Fingrimman på och allt :)

Är hon inte finast i hela världen?? Hon är ju till och med söt när man bara fångat halva henne på bild! Jag har inte alls abstinens av att sitta här i Skara, och inte träffade Lisa igår...

Har världens skuldkänslor över att jag inte hinner med henne som jag borde. Men det är ju bara ett och ett halvt år kvar, sen ska jag skaffa jobb, bli jätte rik och köpa en stor hästgård där Lisa ska få bo resten av sitt liv. Hon och alla mina framtida hästar. Lite kan man väl få drömma??