Givetvis har jag gått och gjort illa mig i axeln. Vet inte riktigt vad det är, men tror att det är en rejäl sträckning. Vaknade natten mellan måndag och tisdag av att det knäppte till i axeln/nacken, och smärtan som följde var helt sanlös! Gick inte ens att skrika, och röra mig kunde jag inte heller. Fick väckt Mattias åtminstonde så han kunde hjälpa mig med att palla upp lite under huvudet.

Kan ni gissa vika hemska tankar som gick genom mitt huvud medans jag låg där? Trodde nästan att jag brutit nacken, eller åtminstonde att någon muskel hade gått av, och att jag aldrig mer skulle kunna röra mig. Ännu mindre rida.

Men fick ringt sjukvådsupplysningen och de lugnade mig rejält. Jag var inte döende!

Om man utgår från att man är döende så är allt annat bra nyheter ;)

 Sov med en varm handduk över axel och under nacken, vilket lindrade lite, och nu efter två dagar med voltaren gel så kan jag nästan röra mig helt som vanligt igen.

Tack L och A som passar Lisa medans jag återhämtar mig!

Bilden är en gammal från gamla stallet. Inte en muskel har hon, men inte heller någon abnormt stor mage heller :D