Jag var inte i stallet igår. Satt hemma och grät mest hela dagen efter att jag pratat med A och hon berättat att hon och hennes moster M bestämt sig för att avliva Gnegs. A och M äger Gnegs ihop och jag har varit medryttare från och till. Totalt har jag känt Gnegs i nästan 9 år nu. M har haft honom i 17 år och A har varit delägare i 9 år.

Tänk er att ha haft sin häst i 17 år. Det är inte lite tid det...

Tänk er hur man känner varann utan och innan, och sen måste man ta beslut om att ens vän ska dö. Helt sjukt. Varken vill eller kan sätta mig in i hur det måste kännas. Vilken ångest!!

Och imorgon gäller det. Imorgon ska Gnegs få springa vidare.

Gnegs, finare häst får man leta efter. Du är en sådan häst som man inte stöter på ofta, med ditt vänliga sinne och din underbara gnista.

Fast du inte är min häst så har du haft stor påverkan på mitt liv och min syn på hästar. Du har gett mig mod när jag behövt det, kärlek när jag behövt det och vänskap när jag behövt det. Du är den enda hästen jag vågar hoppa.

Och imorgon finns du inte mer.

Den hemska fången vann till slut kampen och tog kål på din kropp. Att se dig har ont skär i hela kroppen!

Men nu ska du äntligen få springa ut på traparandas vida ängar där du kan beta hur mycket du vill utan att bli sjuk eller få ont.

Vi alla kommer sakna dig så otroligt mycket, och vi vill inte att du ska lämna oss, men du ska inte nekas ett värdigt slut.

Du finns alltid i våra hjärtan.

Vila i frid underbara Gnegs